Bantningsbluffar

4 maj, 2006 i Granskningar

För inte så länge sedan hamnade ännu en bantningsbluff i våra brevlådor: Ephidril, som utlovade snabb viktnedgång utan ändrad diet och ansträngning. Cint har granskat bantningsbedragarnas metoder, och kan avslöja att ett stort antal bantningsbluffar kommer från samma källa. Genom att använda s.k. u-postboxar och ofta byta namn på företag och mirakelmedel har samma bedragare kunnat hålla på, ostraffade, sedan 1997.

Bantningsbluffar har funnits sedan seklet var ungt och mullighet inte längre var något att eftersträva. Egentligen skiljer sig de orimliga löftena om viktnedgång i äldre annonser (se exempel här ) inte mycket från dagens bluffar. Den största skillnaden är att det numera är förbjudet att ljuga i reklamen. Ett förbud som faktiskt fått bedragarna att fly landet, bland annat efter en fängelsedom på 90-talet mot en svensk bluffbantningsdrottning. Men så länge andra går deras ärenden kan bedragare fortsätta att lura överviktiga från utlandet.

Vi har tittat närmare på en aktör, som översköljt Sverige (och andra nordiska länder) med bantningsbluffar sedan slutet av 90-talet. Under åren har de i Sverige avverket ett tiotal olika namn, och salufört över trettio olika bluffprodukter. De flesta är bantningspreparat, men även klassiker som instruktionsboken ”Så här tjänade jag 10 miljoner på 6 månader utan att anstränga mig”, en kräm som påstods göra brösten större och fastare, och skadedjursbekämparen Ultrasonic, som skulle skrämma bort all ohyra med hjälp av ultraljud.

Förbjuden reklam
Marknadsföringslagen ställer ganska hårda krav på att det som påstås i reklamen måste vara sant och kunna bevisas. Genomgående i bantningsbluffreklamen är att viktnedgång utlovas utan att man behöver äta mindre eller röra på sig mer. Professor Stefan Rössner, expert på området, sade 2003 i ett uttalande till Konsumentverket:

”Det är en urgammal biologisk sanning att om man vill uppnå varaktig viktminskning, måste energiuppgifterna under lång tid vara större än energiintaget. Enkelt uttryckt: man måste äta mindre kalorier än man förbrukar”.

Han påpekar också att om det som mirakelpillren påstår om viktnedgång var sant så skulle det vara en sensationell nyhet inom forskarvärlden, som skulle ge stort internationellt eko.

Ingrid Söderquist, sakkunnig på Konsumentverket:
”Om de här bantningsmedlen skulle verka så som reklamen påstår, skulle forskarna bakom preparaten troligen ha fått Nobelpris för länge sedan. Då skulle västvärldens överviktsproblem vara lösta, men så är ju inte fallet.”

Egentligen behöver man bara använda sitt sunda förnuft: Om ett så effektivt preparat upptäcktes, skulle det verkligen behöva marknadsföras via postorder? Vad är oddsen att det inte skulle säljas genom läkemedelsbolagen, till ett svindyrt pris? Alla skulle dessutom vara villiga att betala det – idag genomgår många som inte blir av med sin grava övervikt en riskfylld operation där magsäcken minskas, som sista utväg.

Marknadsdomstolens dom från 2003
I en dom mot tre personer som gett ut så kallade kupongkataloger förbjuds de vid vite om 400.000 kronor vardera att i fortsättningen medverka till marknadsföring av bantningsprodukter. Det som förbjuds är bland annat ett specifika formuleringar, eller liknande formuleringar med väsentligen samma innehåll. Här är ett axplock:

”Jag gick ned 26 kg med CLA”
”Ökar förbränningen 5-10 gånger”
”Med L’Carnitin går Du ned 1 kilo per dygn”
”L’Carnitin kan förbränna Ditt fett också på rekordtid – utan diet och utan motion”
”På bara 6 veckor gick jag ned 19 kilo, trots att jag åt precis vad jag ville…”
”Ja! jag vill gå ner flera kilo nu. Utan någon form av obehag och på ett hälsosamt och naturligt sätt”
”Ät vad du vill – du tappar kilo ändå!”
”Pu-Erh te är ett rött kinesiskt te som närmast ‘äter’ kroppsfett”
”Normal kur för 5-9 kilos viktförlust”
”Super kur för 9-16 kilos viktförlust”
”Superintensiv kur för 16-25 kilos viktförlust”

I domen sägs också att de som givit ut katalogerna får ”anses ha väsentligt bidragit till den vilseledande marknadsföringen”, och att de borde, utifrån vad Konsumentverket tidigare påpekat, klart borde ha förstått att annonserna de tagit in varit vilseledande.

Domen kan läsas i sin helhet här: Dom03.26.pdf

Anonyma u-postboxar döljer identiteten
Konsumentverket har alltså i flera fall kunnat sätta stopp för de som distribuerar bantningsreklamen. Under 2005 förbjöds tex ett antal tidningar att ta in en annons för bantningsbluffen Algolean. Men bedragarna själva är svårare att komma åt.

Lurendrejarna har genomgående använt tre så kallade u-postboxar i Malmö. Adressen till de olika företagsnamn som använts har angivits som u225, 202 29 Malmö, u325, 202 29 Malmö, eller u250, 202 29 Malmö.

U-postbox är en tjänst från Posten, som innebär att den inkomna posten vidarebefordras till utlandet. Det är alltså inte en fysisk ”box”, som en vanlig postbox kan vara. Vilket företaget är som betalar för tjänsten får Posten inte avslöja för andra än polisen. Men då måste boxägaren misstänkas för brott som kan ge minst 2 års fängelse. Det innebär att varken vi privatpersoner eller Konsumentverket får veta var företaget egentligen ligger eller vad de heter på riktigt.

Det ställer till problem för Konsumentverket när de ska gå till Marknadsdomstolen för att förbjuda reklam som är uppenbart vilseledande. Till vem ska de rikta ett förbudsföreläggande? Vem ska tvingas böta om marknadsföringen fortsätter? ”Det är inte meningsfullt att lägga resurser på det”, säger Konsumentverkets sakkunnige Ingrid Söderquisth till Cint angående bantningsreklamen från utlandet.

För ett par år sedan gjorde dock Konsumentverket flera försök att komma i kontakt med företag bakom olika bluffar. Efter att ha skrivit till u-postboxen fick de också svar – vanligtvis ett anonymt fax som på engelska säger att ”vi ska sluta marknadsföra den produkten”. Varpå KO skrivit av ärendet och bedragarna bytt namn på företag och produkt och fortsatt som vanligt.

Identisk reklam för olika produkter
För ett år sedan delades det ut ett reklamblad kallat ”Bantningsjournalen nr 1″ i brevlådorna i landet. Det gjorde reklam för mirakelbantningsmedlet Algolean, från företaget Danshop, med adress u325, 202 29 Malmö. Nu, ett år senare, kom ”Bantningsjournalen nr 4″, ett blad som vid en första blick såg ut att vara identiskt med det förra. Text och layout var identisk – det enda som hade bytts ut var bilderna på lyckade bantare, vittnesmålen från desamma, och namnet på preparatet. Nu hette det Ephidril. Samma doktor ”Robert Martis” uttalade sig och sade att han aldrig sett något så förbluffande som detta preparat.

De två reklambladen syns i bilden som illustrerar artikeln, och kan även beskådas här:
05_bantningsjournalen1.jpg
06_bantningsjournalen4.jpg

En annan skillnad var att företaget, fortfarande Danshop, nu angav u225 som adressen.

Boxarna knyts till varandra
U-postboxen 225 är välkänd hos Konsumentverket. Den har använts för bluffprodukter från olika ”företag” så långt tillbaka som 1997. Det blev nu ganska uppenbart att samma källa även använder u-postboxen 325, vilken först dök upp hos KO i en anmälan av bantningsreklam från ”The Certin Clinic” 2005. Sedan dess har den använts med tre andra företagsnamn, och nu alltså ett fjärde.

Ett av de preparat som marknadsfört från u225 är ”Hollywood Diet”, från Health Mail. Samma preparat har också marknadsförts med samma namn, men från PharmaPOST, med boxadressen u250. Samma företag? Ja, när man ringer det danska telefonnummer som finns angivet i vissa reklamblad svarar någon faktiskt ”Health Mail/Pharmapost?”. Även andra bluffprodukter knyter samman de två boxarna. U250 används alltså av samma bedragare som u225 och u325, för samma eller liknade bluffar.

Posten får som tidigare sagt inte avslöja något om vilket företag som döljer sig bakom en u-postbox. Däremot kan Posten berätta för Cint att själva u-boxnumren aldrig återanvänds om det företag som köpts tjänsten säger upp den. Ett annat företag kan alltså inte, ett år senare, få samma u-nummer. Det bekräftar att det är samma bedragare bakom, och att de hållt på ända sedan 1997.

Vem delar ut reklamen?
Marknadsdomstolen förbjöd som tidigare sagts tre personer, som stått bakom flera olika kuponghäften, att ta in vilseledande bantningsreklam igen. KO har också flera tidningar att vid vite ta in vilseledande bantningsannonser. Men ändå fortsätter reklamen att komma.

Den vanligaste vägen för bedragarna att få ut sin reklam är i så kallade kuponghäften, som delas ut som oadresserad direktreklam i brevlådan. Där samsas de tillsammans med andra kunder och med helt seriösa företag och erbjudanden. Där är det upp till utgivarna av häftena att sätta stopp, vilket de seriösa också gör. Det är dock svårt att skydda sig mot någon som startar ett företag, ger ut ett häfte, och sedan går i konkurs.

Annonser i tidningar är en en annan metod.Under det senaste året har bland annat bantningsbluffen Algolean och ”Botemedlet mot artros”, Artro Silium, slunkit igenom annonsavdelningarnas kontroll. Annonser är dock dyrt, och stoppas i de flesta fall.

En annan vanlig väg är via direktadresserade brev. Det förutsätter förstås en adresskälla, vilket dock kan köpas från offentliga register. Denna metod är också dyrare för bedragarna, men också omöjlig att stoppa. Posten får ju inte lägga sig i vad som finns i breven.

Till sist finns vanlig oadresserad direktreklam. I Sverige finns det tre stora aktörer som delar ut reklam: Posten, Svensk Direktreklam och S-post. De två förstnämnda har en klar policy som säger att bantningsbluffar inte ska delas ut. För Posten fallerade dock kontrollen förra året, när de delade ut bantningsjournalen nr 1. Den ansvarige bad då om ursäkt, och försäkrade att de faktiskt hade rutiner för att hindra sådan reklam.

Istället tog S-post över. Hösten 2005 delade de ut Bantningsjournalen nr 3, med orimlig reklam om viktnedgång medan man sov. Vi skrev då om saken, och fick veta att S-post försvarade sig med att de inte var ”medicinskt utbildade” och därmed inte kunde bedöma om ett preparat fungerade som utlovat eller ej. S-post VD Mikael Smedborn lovade dock att kontakta Konsumentverkets sakkunnige och titta på det materiel vi mejlade. Det hälpte dock inte, utan i april i år delade de ut Bantningsjournalen nr 4 i brevlådor över hela landet.

Det är uppenbart att S-post satt på sig enorma skygglappar och bara ser till pengarna de tjänar. Cint kommer därför att anmäla bolaget till KO för utdelningen. Enligt marknadsföringslagen kan de anses medansvariga, och ett förbud med vitesföreläggande får läggas även mot dem.

*Uppdaterat 5 maj*
Reklamdistributören S-Post meddelar idag att de inte kommer att dela ut mer bluffbantningsreklam. Så här säger företagets VD Mikael Smedborn: ”S-Post har med hjälp av egen undersökning samt information från Konsumentverket, Cint och Läkemedelsverket fått utökad insikt och fakta kring Bantningsjournalen och dess verksamhet. S-Post har med dessa för oss nya fakta tagit beslut att inte bistå med våra tjänster i framtiden till denna kund, eller liknande som inte följer de direktiv som finns i Sverige. Vi uppskattar det informationsarbete dessa organisationer och instanser utför så att vi kunnat fatta rätt beslut i ärendet. Vi hoppas och tror också att detta beslut hjälper till att upprätthålla en god etik inom branschen samt att framtida samverkan att minimera oetisk marknadsföring kan påverkas positivt.” Samtidigt står det klart att många mindre, lokala distributörer också delat ut den kritiserade reklamen för mirakelpillret ”Ephidril”, som hamnat i brevlådor från Helsingborg till Gällivare.

Bedragarnas bluffar – hela listan från 1997 och framåt
Cint har sammanställt en lista på alla de bluffar som kommit från u-postboxarna u225, 250 och 325. Listan sträcker sig så långt tillbaka som 1997, och täcker inte bara bantningsannonser, utan även andra anmälda bluffar. I de fall vi kan har vi också lagt ut en inscannad kopia av varje bluffreklam.

Listan är baserad främst på de anmälningar som kommit in till Konsumentverket. Allt anmäls dock inte, och vi saknar med stor sannolikhet flera varianter. Känner du något vi saknar, kontakta oss gärna så att vi kan lägga till den i listan. Även inscannade bilder eller fysiska exemplar mottages tacksamt.

Till listan >>

Bluffannonsernas utformning
Gemensamt för de allra flesta bantningsbluffarna är att de utlovar viktminskning utan att man behöver äta mindre eller motionera. Reklamen illustreras ofta med före- och efterbilder, och vittnesmål från lyckliga storbantare. Ofta förekommer också en falsk doktor – som inte går att återfinna i verkligheten – som berättar om preparatets förträfflighet. Ofta beskrivs hur preparatet, genom något aktivt ämne, helt ändrar kroppens ämnesomsättning. Fettet kan tex påstås lösas upp och rinna ut.

Ofta lockas också med att tillgången är begränsad, och att det är bäst att beställa på en gång (dvs vi ska inte tänka efter). Ibland lockas med snabbhetspremier. En annan röd tråd är formuleringen på beställningstalongen. I många fall ska man betala olika mycket beroende på hur mycket man vill gå ned. Så här brukar det se ut:

”Skicka mig vänligen:
Hur mycket kommer det att kosta att gå ned i vikt?
[] Jag vill gå ner 3-5 kg – Skicka mig normalkuren för………………………..299:-
[] Jag vill gå ner 6-10 kg – Skicka mig den starka kuren för…………………399:-
[] Jag vill gå ner 11-15 kg – Skicka mig intensivkuren för…………………….499:-
[] Jag vill gå ner 16-21 kg – Skicka mig den starka intensivkuren för…………..599:-
[] Jag vill gå ner mer än 22 kg – Skicka mig den extra starka intensivkuren för….699:-”

Observera att formuleringar som ovanstående förbjöds av Marknadsdomstolen i domen 2003.

Det som får många att bestämma sig är den ofta förekommande pengarna tillbaka-garantin. ”Du har inget att förlora”, är budskapet, som också säger att säljaren knappast är så dum att denne marknadsför ett verkningslöst preparat med det löftet. Fast vad är egentligen löftet värt? Helt klart är att de flesta aldrig försöker utnyttja det. Vi känner bara till två fall där lurade faktiskt fått sina pengar tillbaka – efter mycket tjat och flera kontakter.

Har du beställt men ännu inte fått preparatet?
Har du lagt en beställning men ännu inte hämtat ut varan på Posten? Ångrar du dig rekommenderar Konsumentverket att du gör så här:

- Lös inte ut paketet (postförskott) från posten.
- Skriv ett brev (eller skicka ett mail) till företaget och meddela att du avbeställer varorna samt att du hävdar din ångerrätt enligt distans- och hemförsäljningslagen.
- Får du ett kravbrev, meddela att du inte tänker betala, eftersom du har ångrat ditt köp.
OBS! Ta kopior på breven!

Är det någon som beställt och fått Ephidril?
Till sist en efterlysning. Läkemedelsverket vill gärna analysera innehållet i den senaste bantningsbluffen, Ephidril. Har du beställt och fått preparatet, kontakta gärna Cint så kan vi förmedla kontakten med Läkemedelsverket.
anders@cint.se

Vill du diskutera den senaste bantningsbluffen, eller tidigare, finns det en tråd på Cints debattforum här >>

Skriven av Anders Nyman, 2006-05-04

Kommentarsfunktionen är avstängd.